Varför är min bok en klassiker? Och vad är modernt?
Jag tror att min bok är en klassiker för att den utspelar sig i Stockholm och för att man känner igen sig i situationerna som när grabbarna flörtar med tjejerna. Jag tror att samhället blir mer modernt men att människorna år per år bara anpassar sig. Samhället blir mer ”modernt” med utvecklingen, men att egentligen fungerar det mesta likadant som det gjorde för hundra år sedan. Man har ju fortfarande flickornas fnitter och svårfångad attityd och grabbarnas nyfikenhet och bröstfixering. Jag tror att man säger att en bok är en klassiker om den är lika bra när den släpps som efter 50 år. Men då måste det verkligen vara en bra bok. För människorna jag känner, vuxna som små är vidunderligt framtids fixerade. Jag tänker ta exemplet med en gammal model av en dator eller mobil. Eller kanske en tidning. Man skulle på inga villkor betala för förra veckans tidning, eller för en Iphone 1 när jag kan köpa det senaste. Varför skulle jag då köpa en bok som skrevs för 200 år sedan? Ökar värdet med tiden eller har den sålt konstant sedan den släpptes? Och är fortfarande lika intressant?
Jag skrev ner mitt påstående om människors extrema fixering av ”senaste”, och jag skrev också att det mesta fungerade likadant för hundra år sedan. Kan jag då dra slutsatsen att människor alltid har varit intresserade av morgondagen.
Kan det betyda att personerna i min bok kan passa in i min vardag? Jo det tror jag. Jag tror att dom skulle klara sig väldeligen bra. Bröderna Morgan är två smarta personer och författaren Klas skulle kanske behöva tid att vänja sig. I alla fall mer än bröderna, men dom allihopa skulle inte ha så stora brydsamheter med att flyga in i min vardag för att dom är allihopa någon form av realister. Jag märker det för att jag känner att dom ser liksom verkligeheten och går inte på saker.
Logg 2: Person- och miljöskildringar Del 1
I det här Inlägget har jag tänkt att fokusera på en ny person i boken, från det att han kom in i bilden första gången så förstod man att något inte var helt normalt med killen. Killens namn är Leo Morgan och är lillebror till Henry Morgan. Det är hemma hos bröderna Morgan som Klas (Huvudpersonen) bor.
Det var en hemmafest hemma hos Henry Morgan, klockan var sent och Klas och Henry hade det väldigt trevligt. Efter en kvälls festande så kliver Leo Morgan in i rummet, tyst. Senare på kvällen frågar Klas till Leo hur det varit i Amerika, då berättar Leo att han inte alls har varit i Amerika som hans bror har trott. Brodern hade inte vetat om att hans bror varit på mentalsjukhus.
Alltså så har Leo varit på Mentalsjukhus och hans brorsa har inte vetat om det. Där bryts historian och resterande 20 sidor handlar om när Leo och Henry var små.
Leo Morgan var 7 år när han först började grubbla, Leo grubblade på livets karamell och visste redan vad döden innebar. Han var inte som alla andra barn utan han var sig själv. Han tyckte om att läsa i skuggan medans de andra barnen dök från båtbryggan och badade. Leo utvecklade solexem redan som spädbarn och hatar vatten, han har fobi för de mesta, till exempel ormar, istappar. Dock så finns det en sak han tycker om att göra utomhus, Leo Morgan samlar på blommor. Han letar efter specifika arter och samlingar på blommor och torkar dom.
Henry som var Leo´s storebror vara raka motsatsen till Leo, Han var charmörernas charmör, en riktigt stilig kille som alltid gjorde de galnaste sakerna för att få uppmärksamhet. Helt orädd för att skada sig eller bli förnedrad. Han var en liten krigare från dag 1. Vill Henry ha något så ser han till att få det, oavsett om det är ett jobb eller en kvinna som inte är i närheten hans egen liga.
Utdrag ur boken. "Det var så Henry mest av allt ville komma ihåg sin barndom, som bagagde på sin pappas lika framgångsrika som ändlösa turné från Ystad till Haparanda. Leo däremot,han var alldeles för liten för att få följa med.Han var född -48, tunn, anemisk, gnällig, ständigt sjuk och sängliggande, utan vilja att vare sig lyssna till fadern eller följa med på konserterna.han tyckte om att ligga i sjukbädden under någon tung dammig bok som såg ut att krossa den lilla pojkens fågelika bröstkorg som knappast ens kunde ha fyllt en fingerborg med luft, än mindre ett instrument.Men på somrarna var dom alltså ute på stormön och det kom an på mormor och morfar att hålla reda på ungarna. Leo var det ju aldrig några problem med, han satt mest inne och kurade, läste böcker och samlade på sina växter. ”
’
”Pojken läste allt, de barn- och ungdoms böcker, fyllda av spänning och äventyr som kunde få Henry att häpna tog Leo avstånd ifrån redan vid 10-årsåldern. Leo Läste vetenskap.Han ville veta hur värden såg ut. Han läste Brehm, astronomi, skildringar från upptäcktsfärder av Heyerdahl, Bergman..”
Jag kommer skriv ett till inlägg om hur personerna i boken har utvecklats.
HINDER PÅ VÄGEN
DE FÖRSTA MENINGARNA
Ett citat ur Gentlemen
”Det hade blivit ganska sent på natten då Leo slutligen hamnade vid min sida av bordet. Han hade dragit i sig en hel del och såg samlad men sliten och dragen ut. Han undrade hur jag trivdes och vad jag sysslade med. Jag berättade att jag höll på och skrev på en modern variant av Röda rummet, att det gick hyfsat och att jag trivdes jävligt bra.”
Ovanför så är ett citat från boken, det är när Klas (huvudpersonen) har träffat Leo och Henry och han stormtrivs i den gigantiska våningen dom lever i. Bröderna och Klas kommer bra överens och dom är alla tre väldigt sjysta killar som tittar på boxning, umgås och träffar kvinnor. Deras stil är (gentlemen).
Jag tycker det är ett bra citat för att det säger så himla mycket om bokens handling. Jag har läst väldigt långt och det här citatet sammanfattar väldigt mycket från handlingen. Till exempel så fick Klas ett skrivjobb efter att ha varit arbetslös. Hans nya jobb var att skriva om boken Röda rummet.
BOKENS BÖRJAN
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg
Det står "Här bjuds den skamliga ingrediensens som en gång gjorde den stora litteraturen läst : underhållning ..." - Expressen
"En mästare"
Jag tolkar det om att innan den här boken släpptes så handlade litteraturen om tråkiga memoarer och torra miljöbeskrivningar och helt utan humor, Och det var det som Klas Östergren ville få fram, att litteratur inte nödvändigtvis måste vara tråkigt.
Jag har gjort lite efter forskning på boken och den handlar om tre killar som delar en lyxvåning i Stockholm.
Bakgrunden på omslaget är en boxningshandske och det är nog för att en stor del av boken kretsar runt "ringen".
